Nu är det jul igen.
Tänk vad tiden går och vad mycket som hänt sedan jag skrev sist. Jag bor kvar i huset i Gåvsta med mina två underbara små pojkar, men nu för tiden bor jag själv med dem. Det har varit ett, minst sagt, omtumlande år men jag känner mig säkrare, tryggare och starkare än jag gjort på väldigt, väldigt länge. Jag har hittat hem.
Pojkarna mår bra och växer så det knakar. Marcus har nyligen fyllt sju år och Erik har knappa två månader kvar till sin tredje födelsedag. Marcus har gått första terminen i första klass. Han är så duktig och gör sin mamma så stolt. Han gillar matte och har lätt för siffror, och kämpar på med läsningen.
Erik går kvar på dagis och stormtrivs på sin avdelning. Han kallar sig själv för Lill-Erik eftersom de är två pojkar med samma kungliga namn på avdelningen.
Men nu är det jullov och varken skola eller dagis finns i deras världar för tillfället. Det har varit en mysig decembermånad, dock med en avsaknad av vinter. Vi har julpysslat och gjort julfint hemma. Vi har kokat knäck, gjort ett mästerligt pepparkakshus med både lyse och inneboende. Vi har bakat lussebullar och pepparkakor, gjort marsipangodis och tomtat till det alldeles jätte-mycket hemma. Vi gillar julen kan man säga. Själv är jag mest förtjust i första advent, för det är liksom då allt myset börjar men stressen har inte riktigt infunnit sig ännu. I år skapades nya, helt underbara minnen till första advent, så nu är den helgen om möjligt ännu mer speciell.
Så kom då äntligen julafton i år också, som alla andra år. Marcus och Erik hade väntat och väntat och väntat. Min bror, Micke och hans två barn, Tobias och Elin flög upp från Blekinge för att fira julen tillsammans med oss. De fick husrum hemma hos mig och barnen. Mysigt att få träffas och rå om dem lite. Det blir inte så ofta när man har 60 långa mil emellan.
Julgröten åts hemma hos mig men sen gick vi ner till min mamma och pappa för att fira resten av dagen och kvällen hos dem. Vi tittade på Kalle som alla andra år. Skrattade på samma ställen som alltid och alla satt och berättade vad som skulle hända i förväg. Alla har vi väl lite olika favoriter. Min egen är ju Askungen. När tv-traditionen var avslutad stod ett fantastiskt julbord uppdukat. Det var bara att ta för sig av alla läckerheter som bjöds. Mamma och pappa hade jobbat hårt för att få till det så där bra som det alltid brukar vara. Vi åt och drack tills magarna stod i minst åtta hörn och sen var det dags... Tomte-dags!! Marcus och Erik höll på att spricka av nyfikenhet när han till sist knackade på vardagsrumsfönstret. Där ute stod han nu. Rödklädd, men stora stövlar och en knölig säck. Det bultade på dörren och vi gick och öppnade. In kom en glad och väldigt trevlig tomte. Hade han inte lite Blekinge-dialekt? Han pratade med barnen som tog i hand så artigt så. Erik presenterade sig som Lill-Erik och sa att han hade minsann varit så snäll. Mycket riktigt så fick han ett paket. Det fick även de andra barnen. Både ett och flera. Julklapparna var ganska många till antalet och jag och Marcus gjorde ett bra jobb med att dela ut dem. Jag tror att alla var glada och nöjda med kvällen. Erik var överlycklig över en bil och en grävmaskin som han fick. Han skrek rakt ut och hoppade upp och ner när han öppnade paketen. När det sen var dags för ännu ett paket skakade han på huvudet och tackade nej. Han var så nöjd med sina bilar! Första gången jag sett ett barn tacka nej till fler julklappar!! Gullunge!!
Efter lite julfika var barnen trötta (de stora barnen också tror jag), så vi knallade hemåt. Marcus och Erik somnade på två minuter. För mamma tog det lite längre tid.
God jul allihop!!