Tre gossar, en Älskling och en mamma

Ja, nu var det verkligen dags att klippa gräsmattan. Älsklingen fixade gräsklipparen och sen var dä bar å åk. Två frivilliga stod genast till förfogande att köra. Erik fick köra först, med lite hjälp. Sen var det Marcus tur och han grejade att köra själv. Nu vill vi ha lite regn också så att mattan blir så där härligt knallgrön som bara gräsmattor kan bli. Men det får gärna regna på nätterna...och vara strålande sol och försommarvärme på dagarna. Önsketänkande. Precis som varje år.

Att åka båt är en av de bästa saker jag vet!! Har åkt båt ända sedan jag var riktigt liten och älskar det fortfarande. När jag var uppe i stugan med Älsklingen la vi i hans båt och åkte ut en sväng. Det var så mysigt och jag var så där genomlycklig när vi var ute på vattnet. Det nästan bubblar inuti och jag vill aldrig åka hem. Han på bilden... Det är MIN Älskling och han ska bli pappa till pyret i min mage. Det är också ren "båt-lycka"!!  :o)

I torsdags åkte Älsklingen upp till sommarstugan i Härnösand och lämnade mig som gräsänka hemma. Två dagar stod jag ut innan längtan blev för stor. Vad gör man då? Jo, då packar man in väskan i Ester och kör 35 mil ensam. Jag har ALDRIG kört så långt själv!! Kan väl säga att det var en Älskling som såg ut som en lycklig fågelholk när jag dök upp bakom stugknuten. :o)  Det tog ett tag innan alla kugghjul snurrat klart och poletten trillade ner. Det skulle man haft på film!! Mitt envisa illamående var under kontroll, solen sken och vi fick en kanon-kväll tillsammans med Älsklingens familj. Väldigt trångt när det väl var dags att sova, men har man längtat så galet så går det hur bra som helst.