Tre gossar, en Älskling och en mamma

Får jag presentera Rasbo IK Team -99´s yngsta supporter!! Idag gjorde Joel en oförglömlig entré i Hall 2000 när det var dags för storebror att spela match. Visst blev det vinst!! Hela 11-6 mot Dannemoras -98:or.  :o)

Idag var det baddags och det är något som Joel verkar tycka är otroligt mysigt. Han blir alldeles lugn och bara njuter i det ljumma vattnet.
Mamman svettades hela natten och på morgonen var febern äntligen borta. Fortfarande öm i bröstet men i alla fall på bättringsvägen. Bra jobbat Joel!! Vi grejade det!!

Ja, tänk att man kan bli så förälskad i sin lilla nyfödda. Innan Erik kom undrade jag hur jag någonsin skulle kunna älska honom lika mycket som jag älskade Marcus. Det kändes liksom omöjligt att hjärtat skulle kunna räcka till för ett barn till när man redan älskade ett så obeskrivligt mycket...men det gick förstås! Erik klev in och fick precis lika mycket känslor som storebror. Sen kom Joel och frågan var densamma igen; skulle det vara möjligt att känna lika mycket för honom som för de andra två? Det var det!! Jag tror att hjärtat växer för varje litet underverk man blir välsignad med. Kan sitta och titta på Joel hur länge som helst och förundras av hur stort det är att få bli mamma igen. Den största och mest fantastiska känslan i världen. Mitt hjärta är fyllt av tre små killar som är det bästa som hänt mig.

Mjölkstockning är inget roligt!! Feber, värk i kroppen och tokont i bröstet. Joel och jag jobbar nu på att få bort det där men det går inget vidare. Legat med värmedyna hela natten och svettats som en brunstig bäver. Ammar, masserar, duschar varmt , äter Panodil och vilar, men nog tusan gör det lika ont och febern vill inte ge med sig. Mitt under och en bit in i bröstet måste ju vara det absolut dummaste stället att få mjölkstockning på. Det går ju liksom inte att komma åt att massera medan lillskrutten äter. Kan ju inte hänga honom upp-och-ner över axeln när han ska amma! Dumt att få mjölkstockning över huvud taget!!  :o(

Igår fick jag en överraskning av Älsklingen. Världens coolaste mobil!! Som jag hade önskat mig den!! Finns det något man inte kan göra med den här?? Det skulle vara resa till månen då...

Hitta Nemo!! Eller hitta Joel...bakom nappen. Han har fått jordens sötaste napp av tant M.

På söndagen fortsatte det att snöa och snöa och snöa. Vi hade kalas för Älsklingen och hans tvillingbror men alla barn stack ut i snön efter fikat. Gissa om de hade kul!?!

...var Erik när han fick dra Joel i vagnen. Trots lite styrhjälp var det en del andra kunder som fick "nära-döden-upplevelser" den kvällen... Lite mer övning bara så har storebror snart körkort för barnvagn.  :o)

Skönt och välbekant att komma ner i det ljumma vattnet. Nybadad bebis luktar så gott!!

Med en liten, liten bebis kommer så mycket som inte fanns förut. Helt plötsligt är det en massa mera tvätt till exempel. Små, små ursöta kläder i mängder som ska tvättas... Papperstussar och bh-inlägg fulla med bröstmjölk och/eller bebiskräk. Blöjor, tvättservetter, nappar, nerkissade handdukar... Och så den enorma tröttheten förstås, eftersom man är jour och stand-by 24 timmar om dygnet. Mamma-radarn är ju på även på natten och man känner av minsta lilla från sin bebis. Det var väldigt länge sedan jag sov en hel natt och vaknade utvilad. Konstigt nog vänjer man sig till en viss grad och klarar sig på några få timmars sömn. Att dra ner på aktiviteterna är ändå en bra idé. Bara ta det lugnt och göra det mest nödvändiga ett tag.
Nu har jag i alla fall blivit av med stora bebismagen och den första veckan rann hela 14 kilo av mig. Så skönt att börja kunna röra sig som man brukar och få tillbaka en kropp man känner igen...åtminstone bitvis... Några månader till så...

Joel...eller Jesper (läs Gäsper...).

Fyra dagar efter förlossningen är mamman fortfarande ganska trött och blek, men ack så lycklig för sin minsta lilla prins.

VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN, JOEL!! GRATTIS TILL DE LYCKLIGA FÖRÄLDRARNA!!

När morfar och mormor kom och hälsade på lilla Joel för första gången, verkade Joel och morfar komma väldigt bra överens och trivas fint ihop. Morfars åttonde barnbarn minsann.

Nu har vår lille Joel blivit fyra dagar och idag var det dags för återbesök och ny läkarbedömning. Vi inställde oss på Ackis till kl 10.30 och sen var det bara att vänta...och vänta och vänta. Man får liksom ingen tid innan man kommer utan får ta en nummerlapp när man väl är där. Vi fick nummer nio och det innebar en timmes väntan innan vi fick komma in till barnläkaren, som sen hade att göra ungefär tre minuter innan undersökningen var avklarad. Det känns som om de skulle behöva ändra sitt system där nere... Joels hörsel blev också testad när vi var där. Det är något nytt och inget mina andra pojkar fått göra när de var nyfödda. Joels öron var perfekta. Läkarundersökningen var också helt utan anmärkning. Skönt! Läkaren tyckte att vi hade fått en riktigt stor och stark kille. :o)
Efteråt tog vi hissen upp till mammans jobb där vi hälsade på alla snälla "tanterna" som beundrade underverket en stund. De lyckades tydligen nästan få Älsklingen att tycka det skulle vara en bra idé med ännu en bebis ganska snart... Hmm... Så fort man vänder ryggen till... ;o)

MARCUS, JOEL & ERIK.

Marcus tog sin storebroderliga uppgift på allra största allvar när vi kom hem. När han fick lilla Joel i famnen satt han som ett ljus och bara höll och höll och höll. Fick nästan kramp i armen men nej då...det gick bra att hålla en stund till. Joel sov så gott hos största brorsan.

Så glad och så stolt blev Erik när vi kom hem med hans lillebror. Helt plötsligt blev vår lilla Erik så stor.

NU ÄR HAN ÄNTLIGEN HÄR!!! JOEL MATTIAS MÖLLERVÄRN. SOM VI HAR VÄNTAT OCH LÄNGTAT. DET BLIR SVÅRT ATT TOPPA DEN FARS DAGS-PRESENTEN NÄSTA ÅR... VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN LILLA ÄLSKLING!!

Igår var sista besöket på mvc (mödravårdscentralen) för mig. Hade ju hoppats på att slippa gå dit mer efter förra gången, men den här lilla bebisen verkar inte göra sig någon brådska ut. Det var bara att traska dit och se glad ut. Allt var bara bra med bebben och med mig. Nu hade han fixerat sig och det hade jag redan gissat med tanke på trycket. Bra hjärtljud och SF-mått (magen alltså...). En inre koll gav svaret ca tre cm bibehållen livmodertapp, öppen för fingret. Barnmorskan passade på att prova en sk hinnsvepning för att se om det kunde få fart på något. Till en början verkade resultatet utebli, men senare på em fick jag betydligt tätare sammandragningar. Dock inget som gjorde ont.
Idag har det fortsatt med täta sammandragningar och det tar i mer än igår, men inga värkar än.
Kommer det inte igång av sig själv så har vi nu en tid inbokad för överburenhetskontroll på torsdag. Igångsättning av förlossningen blir senast på söndag i nästa vecka (den 16/11). Så hur det än blir så är det bara en vecka kvar nu.
Jag hoppas ju att det ska komma igång de närmaste dagarna. Gärna imorgon... Vilken Fars Dags-present kan slå det??

Det är vår Erik det. Ett riktigt bustroll som väldigt sällan sitter still. Idag lyckades han halka ner från soffan och slog näsan och kindbenet i armstödet på fåtöljen, med gallskrik, blåtira och plåster som följd. Ett par timmar senare var det samma glada, tokiga unge igen. :o)

Tre matcher. Två vinster och en förlust. Kanonspel av Marcus!! Ja, det kan hända att jag är något partisk... Men jag är inte ensam om att tycka att han utvecklats och gjort enorma framsteg.

Vi gratulerade morfis på födelsedagen den 1/11. Han fick en vacker ljuslykta med Uppsalamotiv och vi blev bjudna på god lunch.  :o)

Man kan ju undra vem i den här trion som ätit mest lördagsgodis. Men som ni ser har mamman ingen egen godispåse. Bara en enormt stor mage som ser ut att vara på väg att spricka!!

Det skulle ju kunna gälla hur jag känner nu, när jag gått tre dagar över tiden (ja, ja, jag vet att det heter plus, minus två veckor... men ändå...), men nu tänker jag på något som införts i idrottens värld. Noll tolerans... Att det inte är accepterat med ett ovårdat språk eller störande/stötande uppträdande vare sig på eller vid sidan av planen. En jätte-bra regel tycker jag!! Egentligen konstigt att det ens ska behövas en regel för något så självklart, men alla funkar vi ju inte på samma sätt.
Idag fick jag bevis för det. Satt och tittade på Marcus och hans lag när de spelade innebandymatch, och var till slut så vansinnigt irriterad och arg att jag höll på att krypa ur skinnet. Först satt en kille i tonåren bredvid mig och snackade en massa skit...om vårt lag!!! Fula ord och taskiga kommentarer, både om laget och om individuella spelare. Var så arg att jag kunnat köra ner handväskan i halsen på honom, men behärskade mig ändå.
Sen, när jag trodde att jag hört tillräckligt med dumheter, kom nästa... Denna gång var det dessutom en av föräldrarna i vårt lag som fick IG i "ordning och uppförande", när det började sväras högt och ljudligt åt sitt barn, inför både oss och de andra lagens föräldrar. Så dåligt att det liknar ingenting. Förälderns stackars barn verkade dock ganska oberört, vilket kanske kan tyda på att det inte var första gången det hördes svordomar ur den munnen. Skärpning!! Man häpnar ju..!!  :o(