Tre gossar, en Älskling och en mamma

Förra veckan fick jag alla fönster i hela huset tvättade, utan att lyfta ett finger själv. Så otroligt skönt! Ett riktigt proffs kom hit och gjorde jobbet. Första gången jag fått det gjort och jag kan lova att det inte var sista gången. Nu är fönstren så rena att de blänker. Inget flammigt och inga ränder. Bara rent och fint. :o)

Efter en stund i Leklandet gick vi vidare och tittade på helikoptern och ambulanserna. Vilken lycka att man fick provsitta tyckte vissa...




Erik var alldles lyrisk när han vandrade runt och tittade på allt spännande i ambulansgaraget. Sen var det dags för lite varmkorv och kanelbullar, innan vi fick se en hjärtoperation vid ingång 50 och en ortopedisk operation vid ingång 70 (på konstgjorda patienter förstås...). Det började småregna ute så vi bestämde oss för att bege oss hemåt. Alla ganska nöjda med det vi fått se. :o)

Det är lördag idag, klockan är strax efter 06 och jag sitter nere vid datorn. Har väl varit vaken en timme redan och legat och vridit och vänt mig i sängen. Helt omöjligt att sova, trots att jag är trött fortfarande. Har ett bäcken som värker och det går bara inte att hitta en skön sovställning. Att ligga på mage är ju i dessa dagar komplett "out of the question" (Liten där inne protesterar vilt när det blir för ont om plats...), ligger jag på rygg kan jag knappt andas, blir yr och svimfärdig och ligger jag på endera sidan så får jag så vansinnigt ont i höfterna. Börjar fundera på om man skulle kunna hyra något som jag kan hänga och sova i... :o(  Och vad gör min bästa massör medan jag ligger där och desperat försöker hitta en position där allt gör något mindre ont..? Han sover förstås. Ligger där och snusar och sover så gott... på MAGE dessutom!! Jag älskar att sova på mage! Är det något jag saknar nu så är det just det... och att få äta vad jag vill... och att kunna ha mina vanliga kläder!! Tittade på mina gamla, vrålsnygga jeans för någon vecka sedan. Höll upp dem och blev helt fascinerad över hur smala de är. Sen var det inget kul längre. Får jag upp dem till knäna nu så är det inte mer skulle jag tro. Men jag ska i dem igen!! Om ett halvår eller så, så ska de på igen!! Om jag så ska promenera med barnvagnen fyra timmar om dagen, så SKA jag komma i mina jeans igen!! Så är det bara!!

Igår var vi hos barnmorskan på rutinkontroll igen. Vecka 33 nu och 5-9 veckor kvar. Allt var bara bra men den lilla skrutten där inne har fått för sig att ligga med rumpan nedåt. Just nu i alla fall. Det finns fortfarande tillräckligt med plats för att sno runt, i ca tre veckor till, så jag hoppas att vi har en bebis åt rätt håll vid nästa kontroll om två veckor. Annars blir det vändningsförsök och det ska inte vara det allra trevligaste har jag hört av de som gått igenom det. Man försöker att, utifrån, få bebisen där inne att vända sig och lägga sig med huvudet nedåt. Det lyckas i ungefär hälften av fallen. Går det inte så får man röntga bäckenet på mamma och mäta bebisen med ultraljud, för att se om en vanlig förlossning över huvud taget är möjlig. Är det för trångt och/eller om bebisen är för stor, blir det kejsarsnitt. DET har jag ingen lust med!!!
Håll en tumme för att Liten själv kommer på att han ska stå på huvudet!!