Äntligen!

Äntligen!
Vid 13-tiden kunde vi äntligen styra bilen hemåt igen, och vid det laget var Erik så trött att han somnade direkt. Vilken tapper krigare vi har! Han har varit så duktig och så modig hela dagen. Äntligen är det över och nu hoppas vi att allt ska gå bra efteråt, utan komplikationer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback