DAGEN O FORTS...


En Piggelin hämtades och en glad Erik smakade lite, svalde och började gråta... Det gjorde ju så ont i halsen!! :o( Glassen fick vänta lite. Vi hämtade vatten istället och Erik var så törstig att han kastade sig över glaset och tog en klunk... Började gråta igen... Det gjorde ju också ont!! Sladdar och slangar togs bort och en trött liten kille fick vila en stund. Macke kom på besök och hade med sig två stora paket. :o) Erik sken upp som en liten sol när han såg vad han fått... En stor Nicke Nyfiken och en verktygslåda!!! Efter lite lek och mys sa vi hej då för att hinna åka och ta hand om storebror som var på innebandyträning i Gåvsta. Efter träningen åkte vi tillbaka till sjukhuset så Marcus fick hälsa på sin lillebror en liten stund. Erik var trött och kommer nog somna skönt i kväll. Nu håller vi tummarna för att det ska läka snabbt, utan några komplikationer och att Lilleman inte ska behöva ha så himla ont. Det har varit en lång och tuff dag med en massa oro så nu ska jag snart säga godnatt. Hoppas att jag kan sova nu, när Erik och pappan sover kvar på sjukhuset. Går allt som det ska så får de åka hem imorgon. Sen ska Erik ta det lugnt i 7-10 dagar. Hur ska det gå till??? Tips och förslag emottages med största tacksamhet. Godnatt mitt lilla hjärta, sov gott och dröm sött. Du har varit så tapper idag. Mamman älskar dig!!
DAGEN O...


Det var uppställning på sjukhuset kl 06.45 i morse. Mamman, pappan och Erik var där. Morgonen och förmiddagen gick åt till att vänta...vänta...och vänta lite till. Kl 10.40 var det äntligen dags att åka ner till operationsavdelningen. Mamman följde med ner och höll en liten hand ända tills lill-prinsen somnade. Allt gick så bra och Erik var så duktig! Sen blev det till att vänta igen... En jobbig väntan då mamman gjorde sitt bästa för att behålla lugnet och förtränga allt som skulle kunna gå fel. Ibland är det en nackdel att ha för mycket kunskap... Att veta vad som faktiskt skulle kunna hända... Nu fick vi ju goda nyheter när kirurgen kom upp och talade om att allt var klart och hade gått bra. Tack och lov!! En liten stunds väntan igen och sen fick vi gå ner och se Liten. Han sov fortfarande gott så mamman satte sig bredvid och...just det...väntade. Någon timme tog det innan han började kvickna till och då ville han komma till mig direkt. Satt i mitt knä och vaknade. Lite ledsen och ville få bort alla slangar och sladdar, men efter en stund blev det bättre och han pratade lite med mig. Han ville till avdelningen och äta glass. :o) Ett gott tecken!!
FRÄLSARKRANSEN

Det här radbandet innehåller 18 pärlor vilka alla har en speciell betydelse. Det är ett redskap att ta till hjälp på resan inåt och för att fokusera i bön och meditation.Beröring är väldigt viktigt för människan, men så eftersatt idag. Min Frälsarkrans ligger på mitt sängbord, i min väska eller i min hand...
Arton enkla glaspärlor med så stor betydelse.

Den gyllene pärlan påminner om att det finns någon som alltid är med och som vakar över oss. Den är kransens början och slut, dess ursprung och mål.
Det finns en sammanlänkande kraft i livet. Någon som håller allting i sin hand. Någon som är alltings ursprung och mål. Någon som vill mig väl och vakar över mig. Pärlan symboliserar tro, som förundran och tillit. Om Gud finns är ingenting hopplöst eller meningslöst. Vad är viktigt i mitt liv? Lever jag det liv som jag vill? Skulle det kunna vara annorlunda? Pärlan påminner om det verkligt viktiga i tillvaron. Den heliga närvaron. Håll i pärlan och bed: Du är gränslös Du är nära Du är ljus, och jag är Din.

Sex avlånga pärlor manar till tystnad. En möjlighet att stänga av det som stör. När vi närmar oss det eviga är vi på en plats där orden inte behövs.
Jäkt och stress utmärker det moderna samhället. De sex tystnadspärlorna finns i kransen för att påminna om den viktiga tystnaden. Om vikten av att stänga av malande tankar och prestationskrav och bara vara. I tystnaden kommer vi i kontakt med vårt innersta och låter det tala. När vi närmar oss det eviga behövs inga ord, men vi måste stanna upp för att lyssna i tystnaden. Där talar det till oss. Håll i tystnadspärlan och slappna av. Låt tankarna skölja bort. Begrunda friden. Stanna hur länge du vill.
Den pärlemorskimrande lilla pärlan riktar tanken inåt, till den vi är när yttre roller skalas bort. Den påminner om att vi är skapade till Guds avbild.
Jagpärlans placering bredvid Gudspärlan syftar till att människan är skapad i Guds avbild. Likt ett sandkorn bär möjlighet att bli en pärla, ryms inom varje människa oanade möjligheter. Vissa människor har bättre självförtroende än andra. Ibland fastnar vi i negativa tankegångar och ser bara våra tillkortakommanden. Jagpärlan syftar till att se oss själva bortom alla roller, krav och förväntningar. Att se oss själva som Gud gör, som älskade och dyrbara. Håll i Jagpärlan och föreställ dig ditt innersta jag. Den vackraste version av dig som någonsin skådats.
Den vita pärlan manar oss att våga börja om på nytt. Den rymmer dopets löfte om obegränsad nåd och förlåtelse. Det är aldrig för sent.
Vi söker alla, mer eller mindre medvetet, efter bekräftelse på att vi gör rätt, att vi duger. Så formar vi våra liv av längtan efter bekräftelse. Vi gör saker för att vi måste eller för att duga. Den vita stora pärlan talar om att vi duger så som vi är. Att vi inte behöver föreställa oss. I dopet möts människa och Gud, men dopet symboliserar också omvändelse och pånyttfödelse, eller, att bli som barn på nytt, att börja om. Det handlar om att lämna bakom sig bittra minnen och måsten. Att söka leva i tillit till livets goda. Håll i doppärlan och be för barnet inom dig. Säg 'Ja' till livet så som livet i dopet sa 'Ja' till dig. Om jag duger för mig, duger jag också åt andra.
Den sandbruna pärlan symboliserar motgångar, stunder då livet ter sig som en öken. Men att acceptera svårigheter är ett steg mot att besegra dem.
Ibland upplevs livet som en öken. Man har ingen ork, ingen lust, ingen att tala med. Omvärlden tycks karg, ödslig och fruktlös. Ingen kan helt undvika livets öken, förr eller senare kommer den. Öken är en plats av saknad och längtan efter liv och vatten, den drar livet till sin spets. Vad behöver jag för att leva? Att komma igenom öken är svårt. Men vi kan träna oss i att möta den och att vistas i den. Ökentiden kan hjälpa oss att särskilja det viktiga från det oviktiga. När vi lämnar öken, svårigheterna, bakom oss upptäcker vi att motgången lärt oss något. Den ger oss perspektiv. Håll i ökenpärlan och tänk på ditt livs öknar och på hur du kom igenom dem. Vad får dig att mogna? Vad innebär öken för dig?
Den himmelsblå pärlan är livets rastplats. Där i lugnet närs livslust och livsmod. Här får vi vara utan att göra. Här finns inga krav. Njut.
På andra sidan öken väntar den blåa bekymmerslösheten. En rastplats, en vilopaus att sträcka ut sig på och att njuta. Ofta frågar vi oss själva: Vad ska jag göra nu? Den blåa pärlan frågar oss: Vad kan jag utelämna? Under livets blåa, bekymmerslösa ögonblick svävar vi fritt och ingenting tycks oss svårt. Som fåglarna under himlen. Välsignade ögonblick av frid och ro. Ta vara på dessa viloplatser, de kan vara en plats, en människa, en stund, stranden, havet, med barn eller barnbarn.Håll i den blåa pärlan och förflytta dig till känslan av en sådan bara-vara-plats.
Alla liv rymmer kärlek, de människor vi älskar och de som älskar oss. Kärlekspärlorna är två. Att älska är livets stora, flödande gåva.
I kärleken är vi två - den älskade och den älskande. Kärlek är livets största gåva, en källa till oändlig glädje, men kärlek kan samtidigt vara smärtsam. Den första pärlan handlar om att ta emot kärlek, om att vara öppen för den när den kommer till oss. Här upplever den kärlekshungrande människan att hon är sedd och älskad så som hon är. Detta är den stora kärleken. I den andra pärlan ryms kärleken som en gåva att föra vidare. Att älska är att finnas till för andra och att ge av sig själv, oavsett vad vi får i retur. Håll i de röda pärlorna och tänk på kärleken i ditt liv, den som kommer till dig och den som du vill ge vidare till andra.
Tre små vita pärlor rymmer hjärtats innersta hemligheter. De som vi inte pratar med någon om, eller de som vi inte ännu har ord för.
Vårt innersta rum rymmer hemligheter som vi inte talar med någon om. Det kan handla om drömmar och tankar som vi bär inom oss, eller saker som vi inte själva kan sätta ord på. En människa är ett mysterium, och ibland förstår vi oss inte på oss själva. I dessa pärlor är våra hemligheter i säkert förvar. Det finns en plats för dem. Pärlorna kan även rymma det dyrbaraste vi har, människor som vi tänker och ber för, närstående som är sjuka, våra barn eller andra som behöver uppmärksamhet. Håll i hemlighetspärlorna.
Att röra vid dessa pärlor är att säga:
Gud, kom ihåg
Glöm dem inte
Den svarta pärlan står för livets tyngsta och mörkaste stunder. Men, för att uppleva dagen måste man utstå natten. Gud är inte borta.
Nattens pärla står för det svartaste i livet, ångest och tvivel, rädsla och övergivenhet. Den står för det som dränerar livet på kraft och mod. Den rymmer meningslöshet och förtvivlan, rädslan för död och katastrof. Finns Gud? Varför måste vi dö? Håll inte tillbaka. Att stanna upp inför det svarta är nödvändigt. Det finns ljus i mörkret även om vi inte alltid ser det. Under natten kommer det närmare. Håll i nattens pärla och stanna upp inför mörkret. Tänk att Gud är även i svartaste natt. Ingen är övergiven.
Den vita pärlan står för godhetens seger över ondskan. För hoppet som övervinner oro och rädsla. Den vill frid och ljus.
Natten är över. Morgonen är kommen. Här flödar ljus och liv. Skuggorna bleknar och försvinner. Ingenting är längre svårt. Det som vi trott var fjärran är nu närmast. Ljuset är inte bortom, det är innerst och genomlyser det yttre. Detta är fridens pärla, att vila från möda, ljuset. Uppståndelsepärlan är även hoppets pärla, den som får oss att hoppas när livet bär emot. Mitt i all oro över framtiden och nuet vill den påminna om det godas möjlighet att besegra det onda, om vikten av att söka ljuset. Att aldrig sluta att hoppas. Håll i pärlan och bed om hopp och förnyelse.
"När jag blir stor...


...ska jag bli starkast i världen!! " Jo då, det tränas för fullt av åtminstone två familjemedlemmar hemma hos oss. Kanske mamman också skulle sätta fart..? Det skulle garanterat inte skada... Jo, jag ska absolut sätta igång. Så fort dygnet får 30 timmar, himlen faller ner eller helvetet fryser till is... Kan ju bli när som helst nästan. ;o)
Nytt kapitel
Nervös
Nya vinster!!


I söndags spelades det två matcher. Den första, mot Vide, slutade med vinst för Rasbos Team -99. Slutsiffrorna blev 9-4. Direkt efter mötte Marcus lag Storvreta, och där trodde jag att det skulle bli riktigt tufft. Resultatet talar väl tydligt för att jag hade fel... Rasbo vann med 7-0!!! :o) Marcus spelade båda matcherna och gjorde riktigt bra ifrån sig. I match nummer två var han lagkapten vilket han var mycket stolt över. :o) GO RIK!!!
Födelsedagspartaj!!


I lördags var det dags för födelsedagskalas ute i Björklinge. Bröderna Brothers hade ju fyllt år och nu skulle de firas. Min goa mamma hade trollat till två smörgåstårtor som var både enormt goda och otroligt vackra. Efterrätten stod jag själv för. Det blev ananaspaj med vaniljvisp. :o) Vi var 12 personer och en liten vovve. Alla åt och drack gott och vi hade en trevlig kväll. :o)
Vackra blommor!!

Fick så enormt vackra rosor härom dagen att jag bara måste lägga ut en bild på dem. Färgen kallas marsipanrosa. :o)
En Mary Poppins...

...höll det på att bli av Erik när vi gick till dagis i fredags. Fast hon hade väl ett svart paraply och inte ett så här fint med en massa bananer på..? Precis när vi gick hemifrån öppnade sig himlen, det började ösregna och rätt som det var blev det halv storm till råga på allt. Kastvindar som for in underifrån och höll på att dra med sig Lill-Jerka upp i luften. Inte en chans att han orkade hålla emot med det där jätte-paraplyet!! Det slets ur hans små händer och for all världens väg. Erik kutade efter och fick tag på det till slut. Mitt, lika stora paraply, vändes ut-och-in och stod som en strut åt fel håll!! Erik började gråta för att han var så rädd. Stackars liten. Ja, ibland känner man sig väldigt liten emot vädrets makter. Till dagis kom vi till slut i alla fall. Välbehållna men väldigt, väldigt blöta. Erik fick stanna där inne och värma sig. Mamman fick knalla vidare till busshållsplatsen och stå och huttra och frysa i blöta jeans och skor. Sen övergick regnet till snö... Då frös mamman ännu mer... :o(
Är det möjligt..?

Får man tänja på gränserna, leva livet till max och blomstra?? Är det över huvud taget möjligt att lyckas trots att man inte följer alla oskrivna regler folk hittat på?? Kan man nå målet på sitt eget sätt och trotsa allt som anses som "vettigt"?? Vi får väl se... ;o)
GRÅTT!!
Appropå golv, så ska jag få nytt köksgolv inom kort!! :o) Har ett golv som knarrar året runt, och lite extra då det blir kallt ute, och det kan driva vilken golvläggare som helst till vansinne... ;o) Så nu ska den gamla mattan rivas ut, golvet skruvas ordentligt och en ny matta läggas in. Ska bli spännande att se hur det blir när ett proffs fått göra som han vill... :o)
Helgalna!!

Jag är mamma till jordens två galnaste ungar!!! Galna men helt underbart goa!! Det bara lyser bus i ögonen på dem när de kommer på en sådan här fenomenalt bra idé. Tänk så skoj man kan ha med några Topz. :o)
Mysig helg
Lite annorlunda meny, men oj så gott! Vad sägs om oxfilé med mörk choklad/rödvinssås..? Chokladsås till oxfilé..! Nej, den kombinationen hade jag nog inte tänkt på själv, men det var kalasgott!! :o)
I lördags kom ännu en upplevelse. Jag åkte Ålandsbåt för första gången i mitt liv!! Japp! Jag var kanske den enda i Uppsala som aldrig gjort det, men nu är premiärturen avklarad. Åt supergott julbord och shoppade taxfree. :o) Skojigt!!
En underbar tanke
Ett tungt beslut
Det känns så surt att inte bli klar i januari som planerat, men jag tror ändå att det kan bli bra i slutänden. Jag fick chansen att göra ett break nu och göra klart det sista i vår istället. Det ger mig en möjlighet att landa lite, samla nya krafter och komma igen. För klar ska jag bli!! Det är då ett som är säkert!! Det finns inget annat alternativ för mig!! Jag ska bli färdig operationssjuksköterska och nå målet. Vägen dit blir bara lite annorlunda än jag tänkt mig.
Nu...
RIK Team -99 - Hagunda
Pyssel & papp


Ja, jag tycker om att pyssla. Det blev en scrap book till slut... Gör ett första försök med Marcus bebisbilder. Får väl se om det kan bli något till slut.
Blodlönn

Ett enormt vackert träd i Stadsparken som var värt att förevigas...
BMW X5


En sån har jag kört idag!!! Tänkte bara tala om det, så ni vet!! :o)
Matchdags!!


Idag var det dags för två spännande innebandymatcher för Marcus lag, Team -99. Två hemmamatcher i vår fina Hall 2000. Den första, mot Sirius, blev en hård, tuff och jämn kamp. Våra grabbar fick en lite trög start och hamnade snart i underläge. Efter halva första halvlek vaknade de till lite och i andra halvlek tände de till ordentligt. De tog hem segern till slu med 3-2. Ett oavgjort resultat hade varit rättvist men det avgörande målet känns ju så gott ändå. :o)
Marcus gjorde en bra insats och hade ett par riktigt vassa chanser framme vid mål. Han fick mamman att hoppa och studsa på bänken!!
Den andra matchen slutade med stor förlust mot Gottsunda. Klister under skorna och sega ben i vårt lag gjorde att det gästande laget sprang iväg och till slut vann med 9-4. Nyttigt för vårt gäng att lära sig ta en förlust, och de kom faktiskt igen riktigt bra mot slutet. Kan någon uppfinna en startraket så kanske vi är med från början nästa gång.
Snön lyser vit på taken...

...när inte Anna är vaken... Jo då, i natt kom den!! Den första snön. Det upptäckte jag när jag klev upp i morse och världen var vit utanför fönstret. Dessvärre öste regnet ner och snön förvandlades snart till slask. Vad än värre var så missade jag årets första flingor. Just när den första snön faller är väldigt speciellt för mig och har varit så sedan jag var liten. Kom snön en tidig morgon brukade jag väcka alla som sov, bara för att de också skulle få se det underbara som hände utanför fönstret. Det var dock inte lika uppskattat av alla...konstigt nog. :o)
I morse när jag stod i fönstret och tittade ut, såg jag två små flickor som gjorde snö-änglar i lekparken. Det hade lika gärna kunnat vara jag...för så där 25 år sedan. Ut skulle man och lekte gjorde man!! Nu var det ju oftast betydligt mycket mer snö när en annan var liten, än vad det vanligtvis är nu för tiden. Hemma hos oss byggdes det snöfort, ett på varje sida om trädgården, och sen var det fullt snöbollskrig. Det blev snögubbar med konstiga näsor, snögrottor som man inredde som små hus och mot kvällen tändes ljus i alla snölyktor man hade byggt med stort tålamod (hjälp, vad många snöbollar man var tvungen att göra...och det rasade flera gånger innan man fick till det...). Sen kunde man stå inne och titta ut på terassen, där det glimmade i mörkret. Hög mysfaktor på den!!! :o)
Nu för tiden blir det ett lite annat förhållande till snön. Fram med spaden och gör en gissning på hur många gånger du får skotta uppfarten i vinter. Inte alls lika roligt som snöbollkrig!! Nu har ju jag blivit välsignad med två helt fantastiska små gossar som älskar snön, så nog kommer det bli gubbar, änglar, lyktor och annat skoj även för mamman i vinter. Bara det kommer mer snö som får ligga kvar... Välkommen kung Bore!!