Tre gossar, en Älskling och en mamma -

Jäkt och stress utmärker det moderna samhället. De sex tystnadspärlorna finns i kransen för att påminna om den viktiga tystnaden. Om vikten av att stänga av malande tankar och prestationskrav och bara vara. I tystnaden kommer vi i kontakt med vårt innersta och låter det tala. När vi närmar oss det eviga behövs inga ord, men vi måste stanna upp för att lyssna i tystnaden. Där talar det till oss. Håll i tystnadspärlan och slappna av. Låt tankarna skölja bort. Begrunda friden. Stanna hur länge du vill.

Den pärlemorskimrande lilla pärlan riktar tanken inåt, till den vi är när yttre roller skalas bort. Den påminner om att vi är skapade till Guds avbild.

Jagpärlans placering bredvid Gudspärlan syftar till att människan är skapad i Guds avbild. Likt ett sandkorn bär möjlighet att bli en pärla, ryms inom varje människa oanade möjligheter. Vissa människor har bättre självförtroende än andra. Ibland fastnar vi i negativa tankegångar och ser bara våra tillkortakommanden. Jagpärlan syftar till att se oss själva bortom alla roller, krav och förväntningar. Att se oss själva som Gud gör, som älskade och dyrbara. Håll i Jagpärlan och föreställ dig ditt innersta jag. Den vackraste version av dig som någonsin skådats.

Den vita pärlan manar oss att våga börja om på nytt. Den rymmer dopets löfte om obegränsad nåd och förlåtelse. Det är aldrig för sent.

Vi söker alla, mer eller mindre medvetet, efter bekräftelse på att vi gör rätt, att vi duger. Så formar vi våra liv av längtan efter bekräftelse. Vi gör saker för att vi måste eller för att duga. Den vita stora pärlan talar om att vi duger så som vi är. Att vi inte behöver föreställa oss. I dopet möts människa och Gud, men dopet symboliserar också omvändelse och pånyttfödelse, eller, att bli som barn på nytt, att börja om. Det handlar om att lämna bakom sig bittra minnen och måsten. Att söka leva i tillit till livets goda. Håll i doppärlan och be för barnet inom dig. Säg 'Ja' till livet så som livet i dopet sa 'Ja' till dig. Om jag duger för mig, duger jag också åt andra.

Den sandbruna pärlan symboliserar motgångar, stunder då livet ter sig som en öken. Men att acceptera svårigheter är ett steg mot att besegra dem.

Ibland upplevs livet som en öken. Man har ingen ork, ingen lust, ingen att tala med. Omvärlden tycks karg, ödslig och fruktlös. Ingen kan helt undvika livets öken, förr eller senare kommer den. Öken är en plats av saknad och längtan efter liv och vatten, den drar livet till sin spets. Vad behöver jag för att leva? Att komma igenom öken är svårt. Men vi kan träna oss i att möta den och att vistas i den. Ökentiden kan hjälpa oss att särskilja det viktiga från det oviktiga. När vi lämnar öken, svårigheterna, bakom oss upptäcker vi att motgången lärt oss något. Den ger oss perspektiv. Håll i ökenpärlan och tänk på ditt livs öknar och på hur du kom igenom dem. Vad får dig att mogna? Vad innebär öken för dig?

Den himmelsblå pärlan är livets rastplats. Där i lugnet närs livslust och livsmod. Här får vi vara utan att göra. Här finns inga krav. Njut.

På andra sidan öken väntar den blåa bekymmerslösheten. En rastplats, en vilopaus att sträcka ut sig på och att njuta. Ofta frågar vi oss själva: Vad ska jag göra nu? Den blåa pärlan frågar oss: Vad kan jag utelämna? Under livets blåa, bekymmerslösa ögonblick svävar vi fritt och ingenting tycks oss svårt. Som fåglarna under himlen. Välsignade ögonblick av frid och ro. Ta vara på dessa viloplatser, de kan vara en plats, en människa, en stund, stranden, havet, med barn eller barnbarn.Håll i den blåa pärlan och förflytta dig till känslan av en sådan bara-vara-plats.

Alla liv rymmer kärlek, de människor vi älskar och de som älskar oss. Kärlekspärlorna är två. Att älska är livets stora, flödande gåva.

I kärleken är vi två - den älskade och den älskande. Kärlek är livets största gåva, en källa till oändlig glädje, men kärlek kan samtidigt vara smärtsam. Den första pärlan handlar om att ta emot kärlek, om att vara öppen för den när den kommer till oss. Här upplever den kärlekshungrande människan att hon är sedd och älskad så som hon är. Detta är den stora kärleken. I den andra pärlan ryms kärleken som en gåva att föra vidare. Att älska är att finnas till för andra och att ge av sig själv, oavsett vad vi får i retur. Håll i de röda pärlorna och tänk på kärleken i ditt liv, den som kommer till dig och den som du vill ge vidare till andra.

Tre små vita pärlor rymmer hjärtats innersta hemligheter. De som vi inte pratar med någon om, eller de som vi inte ännu har ord för.

Vårt innersta rum rymmer hemligheter som vi inte talar med någon om. Det kan handla om drömmar och tankar som vi bär inom oss, eller saker som vi inte själva kan sätta ord på. En människa är ett mysterium, och ibland förstår vi oss inte på oss själva. I dessa pärlor är våra hemligheter i säkert förvar. Det finns en plats för dem. Pärlorna kan även rymma det dyrbaraste vi har, människor som vi tänker och ber för, närstående som är sjuka, våra barn eller andra som behöver uppmärksamhet. Håll i hemlighetspärlorna.
Att röra vid dessa pärlor är att säga:
Gud, kom ihåg
Glöm dem inte

Den svarta pärlan står för livets tyngsta och mörkaste stunder. Men, för att uppleva dagen måste man utstå natten. Gud är inte borta.

Nattens pärla står för det svartaste i livet, ångest och tvivel, rädsla och övergivenhet. Den står för det som dränerar livet på kraft och mod. Den rymmer meningslöshet och förtvivlan, rädslan för död och katastrof. Finns Gud? Varför måste vi dö? Håll inte tillbaka. Att stanna upp inför det svarta är nödvändigt. Det finns ljus i mörkret även om vi inte alltid ser det. Under natten kommer det närmare. Håll i nattens pärla och stanna upp inför mörkret. Tänk att Gud är även i svartaste natt. Ingen är övergiven.

Den vita pärlan står för godhetens seger över ondskan. För hoppet som övervinner oro och rädsla. Den vill frid och ljus.

Natten är över. Morgonen är kommen. Här flödar ljus och liv. Skuggorna bleknar och försvinner. Ingenting är längre svårt. Det som vi trott var fjärran är nu närmast. Ljuset är inte bortom, det är innerst och genomlyser det yttre. Detta är fridens pärla, att vila från möda, ljuset. Uppståndelsepärlan är även hoppets pärla, den som får oss att hoppas när livet bär emot. Mitt i all oro över framtiden och nuet vill den påminna om det godas möjlighet att besegra det onda, om vikten av att söka ljuset. Att aldrig sluta att hoppas. Håll i pärlan och bed om hopp och förnyelse.