Tre gossar, en Älskling och en mamma

...när inte Anna är vaken... Jo då, i natt kom den!! Den första snön. Det upptäckte jag när jag klev upp i morse och världen var vit utanför fönstret. Dessvärre öste regnet ner och snön förvandlades snart till slask. Vad än värre var så missade jag årets första flingor. Just när den första snön faller är väldigt speciellt för mig och har varit så sedan jag var liten. Kom snön en tidig morgon brukade jag väcka alla som sov, bara för att de också skulle få se det underbara som hände utanför fönstret. Det var dock inte lika uppskattat av alla...konstigt nog. :o)
I morse när jag stod i fönstret och tittade ut, såg jag två små flickor som gjorde snö-änglar i lekparken. Det hade lika gärna kunnat vara jag...för så där 25 år sedan. Ut skulle man och lekte gjorde man!! Nu var det ju oftast betydligt mycket mer snö när en annan var liten, än vad det vanligtvis är nu för tiden. Hemma hos oss byggdes det snöfort, ett på varje sida om trädgården, och sen var det fullt snöbollskrig. Det blev snögubbar med konstiga näsor, snögrottor som man inredde som små hus och mot kvällen tändes ljus i alla snölyktor man hade byggt med stort tålamod (hjälp, vad många snöbollar man var tvungen att göra...och det rasade flera gånger innan man fick till det...). Sen kunde man stå inne och titta ut på terassen, där det glimmade i mörkret. Hög mysfaktor på den!!! :o)
Nu för tiden blir det ett lite annat förhållande till snön. Fram med spaden och gör en gissning på hur många gånger du får skotta uppfarten i vinter. Inte alls lika roligt som snöbollkrig!! Nu har ju jag blivit välsignad med två helt fantastiska små gossar som älskar snön, så nog kommer det bli gubbar, änglar, lyktor och annat skoj även för mamman i vinter. Bara det kommer mer snö som får ligga kvar... Välkommen kung Bore!!