Tre gossar, en Älskling och en mamma

Idag skulle jag och barnen fika hemma hos mormor och morfar. De hade gäster. Släktingar som naturligtvis var nyfikna på att få träffa mig och mina barn. Hämtade Marcus i skolan och berättade att vi skulle träffa mormors bror och hans fru. Marcus satte sig på tvären och hade inte alls någon lust att följa med. Jag försökte övertala honom på alla sätt, men till slut ledsnade han och sa; "Jag vill inte träffa så där GAMLA människor!!". Så var det med det. Jag och Erik gick och fikade i alla fall... :o)

Ikväll har jag varit på föräldramöte för Marcus. Vi fick veta vilka duktiga, flitiga och goa andrakladdare vi har och hur mycket skoj de håller på med om dagarna. Gissa om jag skulle vilja vara 8 år igen!? Jag älskade ju att gå i skolan hela grundskolan och framför allt i låg- och mellanstadiet. Bara jag kommer in i ett sådant mysigt klassrum, som det Marcus går i, blir jag ju helt nostalgisk. Ska absolut försöka pressa in i schemat att kunna vara med honom en dag i skolan. Det tror jag är värdefullt, både för honom och för mig. :o)

Satt och slötittade på någon såpa som handlade om Victoria Beckham igår. Vilket otroligt, fantastiskt konstigt liv hon lever!! Ändå kunde jag inte låta bli att undra varför inte det där hänt mig... Hon är gift med jordens näst snyggaste kille och kan göra precis vad hon vill. Nåja...vad är en bal på slottet..?

Är det någon som haft öroninflammation någon gång, så vet den hur vansinnigt ont det kan göra. Erik har haft stora problem med sina öron, sin näsa och sin hals sedan han föddes. Förra våren opererade han bort två tredjedelar av halsmandlarna, skrapades bakom näsan och satte in rör i båda öronen. Nu är det dags igen!! Halsen ser helt bedrövlig ut!! Ser ut som två råa köttbullar där nere. Inte undra på att han snarkar som en stor karl!! I öronen buktar trumhinnorna ständigt inåt vilket tyder på vätska i mellanörat. Ikväll, när han kom hem till mig och hade duschat, beklagade han sig väldigt över ont i ena örat. När jag tryckte lite försiktigt skrek han rakt ut och backade in i väggen. Stackars liten!! Fick en Panodil och sen ville ha självmant gå och sova. Ska bli spännande att se hur den här natten blir. Han brukar ha så svårt att sova när örat värker.
Mamman måste alltså vara hemma med Liten imorgon så vi kan ta oss till en doktor och få "medusin" så örat blir bra snart. Det är roligt nästan jämt!! :o(  Men huvudsaken är att Erik blir bra igen.

Möt mig nu som den jag är, håll mitt hjärta nära dig, gör mig till den jag ska bli och lev i mig. (Sv ps 767)

Vissa saker minns man för evigt, som ett avtryck i hjärtat.

I tisdags kväll var jag och tränade. Läs den meningen en gång till om du har svårt att tro det du just läste. Inte vilken träning som helst heller, utan afrodans!! Det är tydligen något ganska nytt och jag som älskar att dansa var inte sen att hänga på när jobbet skulle få prova på. Först lätt middag på jobnet och sen ett 45-minuterspass på Friskhuset. En hurtfrisk Åsa skulle ta hand om oss (undrar om alla såna här tränare ÄR så där hurtiga och klämkäcka, eller om de går någon hemlig kurs först...) och se till att vi inte slog ihjäl oss eller tramade ner varandra där inne i gympasalen.
Afrodans var lite som ett Friskis o svettis-pass, fast med långa chimpansarmar istället för "kissande hunden" och med himmel och jord istället för tak och golv. När jag väl fattat hur upplägget var och hur man skulle puta med rumpan, dingla med armarna och trampa med fötterna samtidigt som man skulle skjuta fram bröstet och leka virvelvind på den afrikanska savannen, så gick det som en...dans!! :o)
Hur kul som helst och vansinnigt jobbigt!! Kunde nästan känna doften av zebra (eller var det något helt annat som stack i näsan..?) och känna den heta gassande solen. Svettigt var det i alla fall men jag dansade på för allt vad tygen höll. Så himla roligt!! Sen är det ju så med mig, att jag måste ta i så dant när jag ska göra något. Allt eller inget liksom. Det känns idag..! Sådan träningsvärk att jag har svårt att sätta mig ner. Har jag väl kommit ner så krävs det ett mindre underverk för att jag ska ta mig upp igen. Känner av vissa muskler som jag inte ens visste att jag hade. Kan i alla fall rekommendera afrodans till den som trivs på dansgolvet. Jätte-roligt!!  :o)

Jag har en liten pratkvarn hemma hos mig! Han sätter igång samma sekund som han vaknar på morgonen och sen håller han på ända tills han somnar på kvällen. Han pratar och pratar och pratar... Ibland tror jag att det ska gå hål i huvudet på mig, men hittills har jag klarat mig. Idag frågade jag honom lite fint om han inte kunde försöka att vara tyst en liten stund och om han inte blir trött i munnen av att prata så mycket. Det blev han minsann INTE, och han hade faktiskt försökt att vara tyst men munnen ville inte. Så var det med det. Slutdiskuterat liksom. :o) Gullunge!!

Marcus är en riktigt genom-go och klok liten kille. Ibland kommer kommentarer från honom som verkligen får mig stolt, förundrad och varm inuti. I helgen, när vi satt i bilen, var ett sånt tillfälle. Erik kom på att det skulle vara mycket roligare att ha en hund istället för vår lilla kanin, Robin (det kan ju mamman, som älskar vovvar, bara hålla med om). Då säger Marcus att vi faktiskt HAR hundar. Jag förstod inte riktigt hur han menade, eftersom vi var tvugna att ta bort våra hundar för ett par år sedan. Då lägger han handen på hjärtat och säger; "De man tycker väldigt mycket om finns alltid kvar här inne." Kan väl erkänna att jag blev ganska glansig på ögonen och hade lite svårt att prata på ett tag. Han har verkligen fattat vad det handlar om, och jag känner att jag lyckats förmedla något väldigt viktigt. Han är en riktig goding och gör sin mamma så stolt varje dag. :o)

Ibland blir det så fel fast att man ville så väl.

Tänk att en vecka kan gå så fort!! Otroligt!! Att bo själv med två små busfrön, gå i skolan och plugga bidrar till att tiden bara flyger fram. Det går i 190 i princip hela tiden kan man säga. Igår kväll sa min mamma att hon och pappa är säkra på att jag snart kommer springa ihjäl mig. Kan ligga något i det faktiskt...
Det är liksom någonting som ska göras eller fixas med eller planeras nästan varendaste liten minut. Det är barnens tider till dagis och skola (lämnas i ottan och hämtas sent...sånt ger en mamma dåligt samvete!), mina egna tider (när man måste gå upp för att hinna, vilken buss man måste ta, när den där viktiga föreläsningen börjar, när man ska hinna pressa i sig något att äta, när man absolut måste gå från skolan för att inte missa den där bussen man måste hinna med för att inte komma för sent och hämta barnen...mattider för att hinna till träningar med barnen, sovtider för gossarna för att de över huvud taget ska orka hela veckan...det tar aldrig slut...) och allt som ska göras hemma (tvätta, stryka, dammsuga, diska, laga mat, handla... ja, ni vet...) plus en trädgård och en kanin att rå om. Sen skulle det ju vara en kanon-idé att få till en liten stund till att stoppa näsan i skolböckerna!! Men NÄR??? Efter kl 22 när allt börjar bli klart hemma..? Då är jag så trött att jag helst bara vill stupa i säng. Dit hinner jag dock sällan före midnatt... Sover några timmar och så är det dags att börja om igen. Är det konstigt att man är lite trött i ögat..? Ett under att jag är godkänd på alla tentor med tanke på hur lite jag hinner plugga.

Men nu är det fredag och jag är ledig hela helgen. Bara en tid att passa och det är Marcus fotbollsträning imorgon. Annars blir det lugnt och skönt. Det är välbehövligt efter den här veckan, det kan jag lova.

Var det händelsevis någon som läste UNT idag?? Var det någon som kollade in sportsidorna lite extra noga?? Då förmodar jag att ni såg bilden på jordens bästa fotbollslag!? Japp!! Rasbos Team -99!! :o)
Lagbilden från när de spelade förmatch för Sirius blev ju kanonfin!! Nu får Marcus skrivgalna mamma börja göra scrapbook till sin son. Kan väl skvallra att hon inte klagar direkt..! :o)

Ska inte alls gnälla eller klaga, bara tala om att jag börjar bli ganska less på att det ska regna precis HELA tiden!! När man vaknar, när man ska med barnen till dagis och skola, när man väntar på bussen, när man går till sjukhuset/skolan, när man går och äter lunch, när man går ner till stan, när man väntar på bussen hem, när man ska cykla hem med två trötta barn, när man ska ut och ge kaninskrället mat, när man ska ut och hämta posten (som man naturligtvis glömde när man kom hemcyklandes som en dränkt katt) och när man ska ut och slänga soporna. Regn, regn, regn. Spöregn eller duggregn, hällregn eller regn som kommer från sidan (för att det blåser så mycket och inte något paraply i världen hjälper för att hålla en torr) och så det värsta...sånt där hemskt sprayregn som knappt syns men som man blir precis dyngsur av.
Nej, nu är det bekräftat en gång för alla; Jag gillar inte nederbörd när jag måste vara ute i eländet!!
Dessutom är det nu sådant trassel med bussarna, nere på stan (pga alla vägarbeten och avstängda gator), att man alltid får stå och vänta och blir tokförsenad hem. På dagis och fritids lär de ju vara lyriska mot slutet av veckan... :o(  Igår var jag så blöt om fötterna när bussen äntligen kom, att jag behövde simringar på tårna!!
Men jag är inte den som klagar... Det finns alltid någon som har det värre...

...för mamman idag. Ja, nu är man igång igen och det känns jätteskönt. Bara slutspurten kvar nu liksom. Fyra månader kvar!! Helt otroligt så fort det går!! Sen är man typ färdig op-syrra. Vilken grej!!
Jag har ju alltid tyckt om att gå i skolan och det gör jag fortfarande. Idag fick jag den där välbekanta känslan, som jag känt så många, många gånger förr. Känslan av förväntan när man kommer tillbaka till skolan efter sommarlovet. Den har jag väl haft så där 15 gånger förut! Det har blivit några års pluggande för mig. :o)
Så roligt att träffa alla kursare igen och få höra hur alla haft det sedan vi sågs i försomras. Spännande att kolla in schemat och inse vad vi ska pyssla med den här terminen. Mycket som ska läras, övas, nötas, repeteras, pluggas, läsas och tränas innan vi står där, axel mot axel med kirurgen. Nya utmaningar som väntar, och jag stormtrivs!! :o)

Kan det vara en blivande målvakt i Rasbos -04:or vi ser här?? Han ser ut att trivas i hjälmen i alla fall. :o)

Snart drar innebandysäsongen igång på allvar och det blir uppehåll med fotboll för ett tag. Idag hade Marcus lag fotbollssammandrag i Sunnersta (mammans gamla hemtrakter) och de spelade sex matcher i fullständigt ösregn. Blöta som ett gäng dränkta katter!! Tyvärr var mamman tvungen att hålla sig hemma idag och missade de första matcherna på väldigt länge. :o(  Hade ett skolarbete som låg och väntade och kunde inte skjuta upp det längre nu. Marcus stod i mål i ena matchen och lyckades hålla nollan!! Spelade back i en match och gjorde en assist i en annan. Vilken insats idag!! Han var glad och nöjd när jag ringde honom efteråt. Glad, nöjd och BLÖÖÖT!!!
När innebandyn tar vid blir det nya tag. Rasbos -99:or är helt fenomenalt bra!! Ska bli så kul att se dem när matcherna kommer igång igen. :o)

Alla har vi väl olika sätt på vilka vi varvar ner och stressar av. För mig är papper och penna, eller en dator med egen blogg, något som ger ro i själen. Jag älskar att skriva och jag gör det mycket och ofta. Skulle nog spricka annars tror jag. Mitt sätt att få ut alla möjliga (och omöjliga) känslor ur kroppen är att helt enkelt låta dem rinna ut på papper (eller in på skärmen). Tack och lov för min dagbok!! Den är superviktig för mig!!
Den handlar väldigt lite om vad jag gjort om dagarna, och i stort sett bara om mina känslor och hur jag mår. En nätt berg-och-dal-bana kan man skymta om man läser i den. Längtar så efter en "normal" vardag och lite lugn och ro runt omkring!!
Ibland känns inte dagboken och bloggen riktigt tillräckliga. Ska väl erkänna att tanken på att skriva en egen bok, har föresvävat mig mer än en gång. För nog har jag tillräckligt med material från mitt liv, för att fylla en hel bok!! Bara de sista två åren skulle kunna hålla pennan igång en bra tid framöver...
Att skriva en barnbok är också något jag drömmer om. Har den klar i huvudet redan, men sen då..?
Det kanske faller på plats en dag, som så mycket annat jag drömmer om att uppnå. Vissa mål ser man så klart, men det verkar totalt omöjligt att hitta rätt väg dit. Smått frustrerande kan man väl säga...

Konstigt ändå, att trots att jag älskar att skriva, så har jag skjutit upp ett skolarbete hela sommaren!! Nu börjar skolan nästa vecka och då ska det vara klart. Hoppsan, hejsan lillebror!! Nu blir det till att lägga i en högre växel och börja fokusera!! Ta tag i det som väntar och få saker gjorda. Ska ut och leta energi någonstans först bara...
Skola, praktik, jobb, barn, hus och hem... Jo då, nog ska jag få hösten och vintern att gå..!

Så har den kommit nu då...höstterminens första förkylning. Erik började med feber, snorig näsa och hosta i lördags kväll. I morse vaknade jag med taggtråd i halsen och var helt matt i kroppen. De är goa de där små otäcka virusarna!!  :o(  Efter en varm dusch går jag och skrotar runt i mysbrallor och luvtröja. Huttrar och fryser mellan varven. Har Erik hos mig idag. Är vi sjuka kan vi ju lika gärna vara hemma tillsammans. 
Ute är det värsta ovädret. Åskar, blixtrar, spöregnar och haglar om vartannat. Min eftermiddag går nog åt till att slappa i soffan med en bra film. Ska krypa långt in under filten och bara mysa. Hoppas, hoppas, hoppas att det går över snabbt och att jag mår bättre imorgon. Honungvatten och Emser har jag hört ska vara bra... :o)

Ännu en vecka med mina två gozzar har gått. Nu är det måndag och mitt hus är så tyst och tomt utan Marcus och Erik. Barnveckorna går i 190. Full fart hela tiden och massor, massor att göra! När de sen försvinner på söndagkvällen blir det väldigt tyst helt plötsligt. Kontrasten är enrom!!
Efter ett halvår hade man börjat fatta vad det innebär att vara mamma på heltid men bara ha sina barn varannan vecka. Efter ett år börjar man vänja sig och acceptera att det är så här det ser ut. Saknaden är stor när de inte ligger i sina sängar på kvällen, men samtidigt kan jag uppskatta friheten under de barnfria veckorna. Då har jag bara mig och mitt. Mindre stress och färre tider att passa.
Huvudsaken är ändå att vi mår bra allihop. Jag tänker tillbaka på hur det var, och är så glad att det inte är så längre. Visst var det ett stort steg att ta och visst var jag livrädd för hur allt skulle bli, men nu vet jag att jag gjorde rätt. Ser på Marcus och Erik hur mycket bättre de mår nu. En glad mamma här och en glad pappa där. Ingen oro för vad som händer eller vad som väntar. Nu vet de, och det mår de bra av. Det är två trygga, glada och nöjda pojkar.

Helgen var fylld av fotboll. På fredagkvällen tog vi oss till Rasbo IP för att möta upp vänner och titta på en spännande match med A-laget. Vi satt och huttrade på bänken, och efter dramatik med armbågar och annat slutade matchen oavgjort.
På lördagsmorgonen fick vi skjuts ner till IP igen, för då hade Marcus träning. Betydligt trevligare väder och jag satt och njöt av solen, klappade vovve och röjde ur en sunkig sjukvårdsväska. Tur att ingen blivit allvarligt skadad hittills!! Nu ska den fyllas på!! Det ser jag som min plikt som sjuksköterska!!
En bra träning med duktiga grabbar, som vanligt!!
På söndagkvällen var det matchdags igen. Nu var det B-lagets tur och de skåpade ut Funbo med hela 7-1!!!
Ömsom sol och ömsom regn, men så kul att se matchen!!
En helg fylld av fotboll. Jätte-mysigt!! :o)