EN TUFF JUL
Ja, i år var julen minst sagt annorlunda än den brukar. Massor med förberedelser, som vanligt, men sen var det slut på likheterna med vad man är van vid. Jul-lunch... Näpp! Nja, en halv tallrik julgröt som intogs på mindre än fem minuter tycker inte jag räknas... Vi hade en liten, liten kille som var helt upp-och-ner och ut-och-in efter all uppståndelse och uppmärksamhet. Mamma fick rycka in och hann helt enkelt inte med något julbord vid lunchen. Julklappsutdelning... Näpp! När alla julklappar skulle delas ut var Lilleman hungrig, trött och ledsen, så mamman satt uppe i sovrummet med honom, medan festligheterna fortsatte i vardagsrummet. Efter allt planerande, handlande, smusslande och all förväntan, hade det varit så roligt att fått se barnen när de öppnade sina paket, men så blev det inte. Ju längre förmiddagen gick desto tröttare blev Joel och till slut var det näst intill omöjligt att få honom att somna. Så övertrött och överstimulerad...
När det första firandet var över bar det av till nästa. Väl hemma hos mormor och morfar trodde vi att Joel skulle finna ro och somna, men ack så fel vi hade. Han har inte varit vaken så länge sedan han föddes. I fem timmar turades vi om att bära, vagga, vyssja och trösta, men ingenting hjälpte. En så otroligt ledsen liten kille. Till slut gav han upp och somnade av ren utmattning mellan oss i soffan. Sov någon halvtimme och sen vaknade han igen. Då var det VI som gav upp och begav oss hemåt. Lilleman somnade i bilen. Väl hemma blev det ren blöja, pyjamas och mat... sen slocknade han lugnt i sin egen säng.
En sådan jul vill vi inte uppleva igen. Gissa om det var skönt att komma hem och få krypa ner under täcket!?
Dagen efter var mamman helt av i ryggen av allt bärande.
Juldagen och annandagen blev lugna och vi fick vila upp oss alla tre. Joel var en helt annan kille när dagarna gick i hans tempo och han kom in i rätt rytm igen. Så glad och nöjd. Jollrar, gurglar och skrattar mot mamma och pappa. Söt som socker är han vår lilla minsta kille.
Kommentarer
Trackback