Tre gossar, en Älskling och en mamma

Så här glad kan man bli när man pratar med mamma. Hjärtat tar små glädjeskutt när lilla gullungen är så underbart go!!

En MYCKET uppskattad julklapp var de här snickargrejerna till Erik. Han satte på sig snickarbältet och fyllde det med alla verktyg och tog på sig hjälmen. Sen ville han inte ta av sig det. "Kolla Marcus! Det är RIKTIGA grejer!!" Det var det faktiskt. Nästa gång jag fick syn på vår lilla snickare satt han i köket och var i full färd med att skruva i sär kökspallen. Sågen och hammaren får dock bara användas ute i garaget när vi är med. 

Sen var det Marcus tur. Äntligen fick han det han önskat sig mest av allt; ett Lego Star Wars-plan. Han kastade sig i famnen på Älsklingen och mig. Vilken lycka!! 

Det här var helt klart den bästa och mysigaste stunden på hela julafton. Hela familjen samlad. Lugnt och fridfullt. Precis som det ska vara på julen. 

I år överlät jag inköpet av julgran till Älsklingen, och jag var helt nöjd med resultatet. En kanonfin gran som blev ännu vackrare när jag, Marcus och Erik klätt den. 

När det första firandet var över bar det av till nästa. Väl hemma hos mormor och morfar trodde vi att Joel skulle finna ro och somna, men ack så fel vi hade. Han har inte varit vaken så länge sedan han föddes. I fem timmar turades vi om att bära, vagga, vyssja och trösta, men ingenting hjälpte. En så otroligt ledsen liten kille. Till slut gav han upp och somnade av ren utmattning mellan oss i soffan. Sov någon halvtimme och sen vaknade han igen. Då var det VI som gav upp och begav oss hemåt. Lilleman somnade i bilen. Väl hemma blev det ren blöja, pyjamas och mat... sen slocknade han lugnt i sin egen säng. 

En sådan jul vill vi inte uppleva igen. Gissa om det var skönt att komma hem och få krypa ner under täcket!? 

Dagen efter var mamman helt av i ryggen av allt bärande. 

Juldagen och annandagen blev lugna och vi fick vila upp oss alla tre. Joel var en helt annan kille när dagarna gick i hans tempo och han kom in i rätt rytm igen. Så glad och nöjd. Jollrar, gurglar och skrattar mot mamma och pappa. Söt som socker är han vår lilla minsta kille.

Alla förberedelser och all förväntan inför julen sög musten även ur de minsta i familjen. Så här trötta blev våra gossar.

Idag fyller Marcus 9 år och vi var förstås in och väckte honom med sång och presenter tidigt i morse. Det var en glad och förväntansfull kille som vaknade ganska snabbt när vi började skråla "Ja må han leva...". 

När presenterna dök upp en efter en såg han väldigt nöjd ut. Grattis lilla älskling!!

Erik gillar att greja i köket och han är gärna med och lagar mat. Att göra egna köttbullar var så här kul. När jag frågade om han kanske tänker bli kock när han blir stor så sa han dock nej. Han planerar att bli golvmästare! 

I söndags var det dags för match igen. Denna gång en träningsmatch mot Nyby, som Marcus och gänget vann med 13-3. Grattis grabbar!!  :o)

I år hade Marcus klass åstadkommit en Luciashow med ABBA-tema. Hemma och i bilen har det lyssnats och övats på diverse ABBA-låtar om och om igen. På bilden syns sonen längst fram i mitten, i vit skjorta, blå slips och lila pannband. 

Erik hade ett mer traditionellt Luciatåg på dagis. De skulle ha lussat utomhus men pga extremt tråkigt regnväder så fick alla tränga ihop sig i den lilla lekhallen inomhus istället. Därav de dåliga bilderna. Erik var en liten tomtenisse och han är den enda som tittar in i kameran på bilden. 

Allt väl med Joel som nu klivit över 5-kilos gränsen med sina 5010 gram. Han fortsätter att följa sina kurvor som han ska. Det var även dags för en liten fyraveckors-kontroll. Man vill se så att barnet kan fästa och kanske till och med följa ett föremål med blicken. Det kunde Juppe!! Tittade storögt på den röda tygbollen som distriktssköterskan höll upp framför honom, och följde den fint när hon flyttade den från sida till sida. 

Sen skulle vi gå hem igen. Joel var trött och somnade direkt i vagnen. Jag började gå och tog en annan väg hem. Det skulle jag INTE ha gjort!! Vägen tog ju aldrig slut!! Trodde aldrig att vi skulle komma hem. Jag gick och gick och gick. Till slut var jag så trött i benen att jag tänkte stå still på fläcken tills Älsklingen kom hem från jobbet och kunde komma och hämta mig...tre timmar senare. Det blåste kallt och jag frös om benen och kinderna. Resten av kroppen var tok-varm. Gick vidare och kunde till slut se vårt hus på andra sidan ett fält. Tänkte tanken att kanske ta genvägen tvärs över, men risken att Joel skulle studsa ur vagnen fick mig att tänka om och fortsätta längs den halkiga vägen istället. I sista lilla uppförsbacken innan jag kom in på vår väg, hade jag mjölksyra i benen och rumpan! Då var jag gråtfärdig!! Äntligen hemma, iskall och trött och svettig, vaknade Joel och var hungrig. Medan jag satt och ammade honom funderade jag på vilken enorm träningsvärk jag kommer få om ett par dagar. Läskigt att man kan tappa precis ALL kondition och så mycket muskelstyrka på några månader. Det blir till att knalla ut och gå lite mer. Lite kortare sträckor kanske...

Jag har i alla fall blivit av med 18 kilo sedan Joel föddes för en månad sedan. Det känns skönt!!

Han ser ut som en liten ängel när han sover, vår minsta lilla kille. Sötnos!! 

Knappt en månad gammal men sover så duktigt i sin egen fina säng. Vi övade lite dagtid först, men nu går det bra på nätterna också. Rolig musikmobil har han fått också. Vilka grejer det finns!! Spelar vaggvisor eller klassisk musik, har inbyggd nattlampa, små djur som åker runt, runt och så blir det en måne och stjärnor uppe i taket. När jag var liten fanns inte sånt. Då fick väl mammorna tillverka någon egen variant att hänga över sängen. Sen fick man leka med pinnar och kottar...  ;o)  

I fredags kom min Älskling hem och överraskade mig med de här underbart vackra rosorna. Bara så där. Han är duktig på det där med att överraska, min make. Tack älskling!!  :o)

Ska han verkligen kunna sånt här redan?!? (Titta noga...)  Arv eller miljö?? Inget som kommer från mammans gener i alla fall. 

Joel har fått ett eget litet gym där han kan ligga och sprattla kortare stunder. Han verkar tycka det är rätt okej redan och roligare lär det väl bli när han kan börja röra och grabba tag i alla skojiga saker. Storebröderna är riktigt duktiga på att roa honom och sitter gärna och leker med honom en stund.

Trött, trött, trött!!! Som vanligt är Älsklingen framme med kameran när man vilar ögonen en stund. Det blev visst två timmar i soffan medan Joel sov middag. Skönt!!

Det låg en stor chokladtomte i julstrumpan till första advent. Erik verkade tycka det var helt okej. Jag tycker han blev söt i chokladskägg!!  :o)